Idag var det dags för ännu ett återbesök, men detta var lite mer nervöst. 

Denna veckan har jag ridit massor, på stranden, hemma och i skogen. Allt för att kanske få fölen att flytta sig ifrån varandra. 

Vi var näst intill helt säkra på att vi skulle behöva ta bort båda fölen och vänta till nästa år för att betäcka på nytt. Fruktansvärt nervösa gick vi in med Seline och skulle få domen. Det kändes som om vi var där inne i timmar fast att det egentligen bara tog fem minuter. Jag stod och kollade på skrämen med ultraljudet och ser det ena fölet... men inte det andra. Veterinären blev lite chokad, han trodde inte riktigt att det var sant. Men jo det verkade så, att det ena har försvunnit av sig själv och de andra fanns kvar. 

Detta fölet som nu finns kvar ska enligt veterinären leva och må bra. 

Men han vill att vi kommer tillbaka nästa vecka och kollar så att de ena fölet inte bara hade gömt sig. 

Vilket glädjebesked detta var. Nu hoppas vi bara att de håller i sig :)