Idag var vi och tränade för Lisette i Frillestad.

Vi började att skritta fram och jag kände rätt så med en gång att hon var med på riktigt idag. Inget tjafs och gnäll. Lisette berömde henne direkt, tyckte att hon såg väldigt avslappnad och trevlig ut.

Vi skulle träna på att flytta in frambenen 2 steg innanför bakbenen på en volt. Tanken att flytta in ytterbogen så att den hamnade mitt mellan bakbenen. Hon var jättemjuk och med på allt jag bad om. Hade nästan ingenting i handen. Alltså inte som vanligt, för hon kan hänga på rätt bra.

Ska kännas som att hon går upp på tegelstenar med framhovarna och vill titta över kanten. Väldigt häftig känsla när hon sökte sig fram och ner, kändes som att jag skulle trilla fram över halsen, hennes rygg höjdes så mycket eftersom hon trampar under och drar in magen. Sen skulle jag tänka, lätt tag bak, bak och åt sidan, eftergift och så skulle jag hålla på och till slut gjorde hon det av sig själv. När jag gav lång tygel gick hon i samma takt hela tiden, inte av och på som hon vanligtvis gör. Det gick inte fort, men det gjorde ingenting. Idag orkade vi inte med någon trav, bensinen tog helt slut =))

När jag hoppade av så ställde sig Seline i en position med benen som inte liknade nåt. Hon var så borta, visste nog inte var vi var. Märkte inte ens att en häst gick ut från ridhuset när vi tränade, reagerade lite när Deus kom in, men det var knappt. Det är rätt häftigt att hon kan bli så trött i huvudet efter en timmes träning för Lisette. Hon blir ju inte trött om vi är ute och galopperar. Där ser man så olika träningar tar.

En härlig sommarbild på Seline...