Känner att jag måste rida Seline lite mer nu för min tanke är att kunna delta i hubertusjakten sista helgen i oktober. Och då krävs det lite mer kondition är vad vi är just nu. Fast det brukar gå rätt fort om man bara är igång.

Så jag bestämde mig för att rida ut en runda medans Moa var i viarp och fixade till Yr inför tävlingen imorgon.

Skrittade bort mot fältet vid Pepino, men det var så tungt att rida där efter allt regn som kommit nu, så jag red på grusvägen och när den var slut så velade jag lite om var jag skulle rida och hur långt jag skulle hinna innan jag skulle hämta Moa.

Det blev grusvägsrundan på andra sidan vägen... när jag kom ut på asfaltsvägen så kommer där en lastbil, men det brukar Seline inte bry sig om så jag fortsatte som vanligt, men tror ni att lastbilen överhuvudtaget skulle kunna tänkt sig att släppa liiiite på gasen, absolut inte. Det hade regnat lite innan så det skvätte runt lastbilen och den styr mot oss eftersom vi går i en sväng så när den närmar sig så får Seline panik och slänger sig ut i diket... OCh vilken tur att hon inte får för sig att slänga sig åt andra hållet. Detta har aldrig hänt tidigare, men jag förstår henne för jag tyckte själv det kändes lite läskigt eftersom han inte saktade ner nåt. Men det finns inte så mycket att rida ut på just där och jag trodde att lite vett i huvudet på människosläktet borde det väl ändå finnas.

Han saktade ner efteråt, för han såg väl att hon började slänga sig ut i stycket och då kanske... kanske han fick en tankeställare???? Har faktiskt aldrig varit med om att lastbilar kört förbi mig så fort ute i vallåkra tidigare. Sorgligt att man inte har mer respekt för varandra i trafiken.

Nåväl vi red in på grusvägen och travade hur fint som helst hela vägen, förutom när det kom en liten tant som gick med sina stavar... hur farligt nu det kan bli på en skala.!!!

Skrittade på gräsvägen som vi brukar galoppera på så där fick vi ha en lång diskussion om vad som gällde. Jag vågade inte galoppera pga att det regnat så mycket, med risk för att vi skulle rida omkull. Det har vi gjort vad vi ska för en lång tid framåt.

När vi kom ut på grusvägen igen så öppnade himlen sig och skänkte oss hagel och regn i en salig blandning.... Full galopp hemåt blev det, inte helt enkelt för jag kunde inte titta för haglet slog mig i ansiktet. Och det kan ju vara bra att ha lite koll så att det inte kom någon bil mitt i allt detta. Samt att stormen höll på att lyfta mig ur sadeln =).

Sen slutade det lika fort som det började, men vad spelar det för roll när man redan är så vått som det går att bli??

Tillbaka i stallet, på med fleece, hämta Moa i viarp, tillbaka till stallet och fortsatte fixa med Seline, eller rättare sagt Moa borstade henne medans jag mockade och fixade maten.

Sen hem till en varm dusch!!

Men såå nöjd man känner sig ändå efter en så ridtur. Jag red fast att vädret var så emot!!!