Då var det äntligen så att man kunde rida igen... det var verkligen på tiden.

Gick ut och skulle hämta Seline i hagen och hon brukar inte vilja komma när jag kommer ut och ska hämta henne, men idag så vände hon först ifrån och sen ångrade hon sig och kom till mig. Jag blir så glad varje gång hon faktiskt kommer.

Var lite ohyfsad i stallet, märks att man inte har sysselsatt henne speciellt mycket de sista 2 veckorna. Okej, vi har ju borstat henne och pysslat om henne och så, men inte fysisk träning, så det var verkligen vad hon behövde nu.

På med kläder och ut i blåsten. När jag hoppade upp och skulle öppna och stänga grinden så fick hon spatt... någon bet henne nog i rumpan. Sen blev hon helt uppjagad ett tag efter. Red bort till grusvägen mot rosa gården. Grusvägen var perfekt mjuk och bra att trava och galoppera på.  Skulle ju bara skritta, men när det blev mjukt under fötterna på Seline så blev hon hur laddad som helst. Så jag började trava upp mot gården och sen blev det lite galopp efter gården. Kunde inte rida hela vägen till rosa gården för där var det snö och is, så jag vände om och då var hon toppladdad. Det blev mer galopp... och så fort jag stannar så tappar hon höger bakdel och far åt höger. Och så fort vi stannar så slår hon med huvudet och vill bara iväg igen.

När vi hade galopperat och travat sista biten på grusvägen hemåt och skulle ut på asfaltsvägen så fanns inte skritt i hennes register.

Vi travade en bit på asfalten så att hon skulle lugna ner sig, men det gick sådär. Hon taktade och småtravade en bra bit. Och inte blev det bättre när vi "skrittade" förbi travarna som kom i full fart mot oss. Då kan man ju ladda på nytt, eller hur!!

Nåja, väl i stallet var hon lugn tills att hon förstod att det var hö på gång ut i hagen. Olof började bära ut påsarna och då ville hon bara med honom.

Hjälpte Malin att mocka till Odessa idag, då Malin satt fast i smålands skogarna.