Bestämde med Monica och Kicki att vi skulle skritta ut idag också.

- 8-10 grader, kändes som att det skulle vara jättekallt, men faktiskt så var det riktigt behagligt.

Klart, vi är så påpälsade så ingen kyla går igenom.

Vi började skritta uppför grusvägen efter järnvägen och sen hade vi tänkte rida ner om vallåkra, men det blev ottarpsrundan istället. Vädret var så bra så vi kände att vi ville fortsätta.

Efter en stund så försökte vi oss på en liten trav på grusvägen, men det var riktigt hårt och hästarna kändes lite stumma och trötta idag. Tänk att de kan bli lite sega av att bara skritta i några dagar.

Fast det är ju så att den rundan vi red idag är båda uppför och nerför en hel del. Tar på den långsamma musklerna.

När vi kom till Ottarp och skulle över järnvägen så fick vi hoppa av för det är träribbor mellan spåren och det blir verkligen svinhalt och vi vill ju inte att hästarna går omkull. Vore ju toppen om det skulle börja plinga för att bommarna skulle ner samtidigt, då hade vi helt klart gått omkull.

Ja och sen ska man ju upp igen... lycka till... när man är som en michellin så är det inte lätt att hoppa upp direkt från marken. Jag lyckades, men Kicki fick ta ett räcke och klättra upp på det.

När vi kom till Bälteberga så var det faktiskt travvänligt mellan träden, ligger mycket löv där så det gick väldigt bra. Då plötsligt så kom den saknade energin tillbaka till hästarna. Tur att träden har lite mellanrum så att man kan rida sick-sack mellan dem för att lugna ner dem lite. Helt galna!!

Sen travade vi den sista biten på ängen i lugnt tempo, alla förutom Seline som galopperade i stort sett på stället. När vi kom ut på asfaltsvägen igen var hon väldigt fin och hade vi haft en bana att rida på, så hade hon nog gjort vad som helst för att få galoppera.

Då var vi ute nästan i 2 timmar idag igen. Känns så skönt att vi kan rida om det så bara är i skritt.