Upp till stallet vid halv nio. Fodrade och släppte ut hästarna.

Det var en liten match kan jag säga. Det blåste lite och ute på fältet, på andra sidan hagen, låg en avbarrad gran. Och den låg inte där igår...!!!! 5 hästar som höll på att dö när de kom ut genom stalldörren. Att de överhuvudtaget såg den är imponerande. Låg en bra bit från stallet... men när de vill så ser det allt.

Seline tyckte det var jobbigt när de andra fick gå ut och inte hon. Hon hade ju hört att jag kopplat släpet och då vet man ju inte vad som kan hända.

In med henne i släpet och iväg till Gustavslund för att få henne skodd av Viveca.

De höll på att släppa ut hästarna där när vi kom, men det brydde hon sig inte om. Hon brukar aldrig bry sig om att vara själv i stallet eller hagen.

Under tiden hon blev skodd så började de dra ner granris och knäckebröd som hängde uppe i taket vid boxarna. En människa som klättrar upp på en stege och drar ner ris så det yr omkring. Och Seline bara står och tittar. Hade hon kunnat så hade hon nog hjälpt till.

Detta hade ju förstås inte den här människan gjort om han inte vetat att Seline är stensäker när det gäller såna här saker.

Hon har blivit trampad på höger bak, men Viveca kunde inte se några sprickor och det är ju väldigt bra. Sprickan i vänster fram håller sig bra och några skoningar till sen är den borta.

När hon fått nya skor så körde vi till Frillestad och red.

Hon var trevlig i början. Fick in rätt så trevlig trav med bra svikt. Har varit bättre, men hon har ju inte gått så mycket de sista veckorna, så jag kan knappast kräva mer än. Och eftersom traven var så lugn och fin så tänkte jag att vi kan ju prova galoppera lite. Och jaha... då var det kört!!! Hon blir ju  hysterisk och vill bara galoppera och inte trava eller skritta efteråt. Var gång jag kom på den öppna delen av volten så trodde hon att vi skulle göra galoppombytte. Och det vill hon göra genom att rusa och slänga sig över i ny galopp. Det är inte så spännande när hon gör så när man sitter i dressyrsadel.

För hon rusar, slänger upp huvudet och drar tygeln helt ur handen på mig. Inte kul!!

Det värsta var att jag har en infektion i kroppen så jag orkade inte fullfölja fajten full ut. Det är inte alls bra, blir väldigt irriterad på mig själv. Men mår man inte bra så går det inte. Fast det är klart då skulle jag ju inte ha gett mig in i leken heller. Tänkte tyvärr inte så långt.

Ja ja efter en stund och ett antal serpentinbågar så lugnande hon ner sig och vi kom rätt på banan igen. Och när jag kände mig nöjd så tackade jag henne och gick med henne en stund i ridhuset. Sen var det stallet och hagen som kallade.